eeemilya

jaa, det är ingen lätt årstid för den som drabbas av årstidsdepressioner varje år. men jag kämpar på, även om jag önskar att fler i ens närvaro verkligen förstod vad det innebar med ångest och ständig oro för kommande dagar. att inte kunna somna på kvällen för oron och ångest kryper i kroppen, att sova på dagarna för att slippa dags ångesten och för att du är utmattad efter nattens jävla madrömmar. 

 

madrömmar är väl något jag haft för myclet av redan sen jag va liten.. men de tar aldrig slut och med åren blir madrömmarna allt verkligare och ondare. 

 

dagarna är ganska jobbiga då jag lever i en bubbla där jag varken vet in eller ut. jag är så rädd att göra fler misstag i mitt liv, att jag förlorar tid på fel saker. jag vet att det drabbar många i min närvaro. jag vet att jag kan uppfattas som

Lall, egoistisk.. ja massa, att jag ibland bara inte orkar prata. jag bara ibland vill inte ha kroppskontakt.. varför? jag har varit sån sen jag va liten. jag vill välja själv när jag ska kramas, pussas eller mysa. familj, vänner eller pojkvän .. Jag grips av en obehaglig panik där jag låser hela kroppen, blir art och irriterad. men sen blir jag ledsen oftast för att jag gör så och för att jag egentligen är en väldigt kärleksfull människa. och ja, då får jag ju ännu mer ångest. 

 

det här med ångest är ingen lätt "sjukdom" att leva med. men jag är duktig på att hantera den då jag levt med det i snart 10 år. 

nej jag vill inte börja medicineras, jag ser inte det som en lösning på problemet. det är bättre att lära sig hantera ångesten och acceptera att man lider utav det och fortsätta leva som andra. medicineringen kommer bara orsaka dej mer ångest och mer stress och dessutom ett beroende så att du i framtiden kanske behöver starkare tabletter. eller när något går emot dej så kanske du höjer dosen för att inte få ångest, men tro mej, när du ser ut som en zombie därefter kommer ångesten va större än nånsin när "ruset" försvinner. 

 

vet inte vad jag vill säga men ja, tack och hej!